
Författaren Liana Kong, neurotikern, startade en blogg så att hon och hennes vänner skulle ha någonstans att erkänna sina obskyra tvångstankar. Vissa handlingar kan man känna igen sig i (oroväckande många för min del, vilket är något av ett wake up call) eller åtminstone förstå sig på, men andra människor är just plain sick! Jag citerar:
As a kid, I played the Mario game for Super Nintendo. Particularly I remember the ghosts on some levels, the ones whom would stop once you looked at them. These levels were dark. So every time I’m in a dark room, I have to exit it facing the darkness, otherwise, the 64bit ghosts will slowly walk towards me.