Fortfarande kvar i stan och nu har den riktiga sommarvärmen kommit. Det är nu man önskar att man hade någon typ av tillflyktsort för bad och svalkande paraplydrinkar istället för att stå i ett tomt rum, stirra på en dataskärm och titta på myllret på gatan nedanför. I helgen ska det fan simmas, även om det förmodligen inte blir mer exotiskt än Vårdsätrabadet eller möjligtvis Wik... Ibland vill man inte bo i Uppsala utan någon idyllisk sommarstad med smultronställen överallt. Men trots detta gillar jag den tomma känslan stan har när alla studenter åker hem över lovet. Skönt ju, mer plats för oss på gatorna, taket och bryggan.
Hursomhelst och apropå inget så tycker jag att man ständigt stöter på nutida konstnärer som målar i fotorealistisk stil, det är liksom inne nu. Och av nån anledning målar många vatten; turkost poolvatten, mörka hav, vitt badkarsvatten. Tänker på Alyssa Monks, Diego Gravinese och särskilt Eric Zener som påminner lite om David Hockney's poolmålningar nångång på 60/70talet och som i sin tur för tankarna till övergivna motels någonstans längs route 66, eller möjligtvis till nåt glassigt hus på amerikanska västkusten. Vad är då grejen med vatten? Nog för att det symboliseras livets flöde, men oftast känns saker under ytan enbart hotfulla. Kanske är det meningen att man ska uppnå någon typ av klarhet i vattnet.
Eric Zener, Canopener
Inlägg
