Feeling blue

1. Barbara Kruger - Don't Be A Jerk (1996), postmodern och fabulous

2. Coldplay - Lost!

3. Daniele Buetti - konstnär från Schweiz, underbara verk, här: Handrucken (u:et ska ha två prickar över sig men jag har ingen aning om hur man gör sånt).

4. Barbara Kruger - Face it! (2007)

5. Coppi Barbieri

6. Ruven Afanador - Dita von Teese

Food & Liquor

Hemma i verkligheten igen. Alltid skönt att leva i en liten bubbla i solen med inga bekymmer i världen. Jag hann få en bränna (som iofs totalt går till spillo i kalla Sverige), fylla 24 och ta en sjuklig mängd foton. De flesta ligger ju redan uppe på facebook men här kommer ett litet urval just for the hell of it:

Mat, dryck, sol och chill, det är allt man behöver. Som sagt hann jag inte kolla upp någon thaikonst på plats men kitschkonsten fanns där vare sig man ville det eller inte. Inge fel med kitsch, jag gillar kitsch men det finns medveten kitsch och det finns kitsch som innebär tavlor på elefanter och tjejer med stringtrosor. Typ hötorgskonst ala Thailand. I ärlighetens namn skulle jag faktiskt ha kunnat köpt något för ett rimligt pris om jag verkligen hittade något jag gillat, för jag faller ofta för sådant som är udda och lite "fel". Hell why not? I grund och botten vill väl alla egentligen bara ha snygga saker hemma på väggarna (förutsatt att man inte är en hot shot konstsamlare), men samtidigt vet man att alla målar exakt samma saker, som efter en mall. Det är förresten synd, för vissa av konstnärerna kunde man se var extremt begåvade, tekniskt sett alltså.

Men apropå konstsamlare så snubblade jag över (det är oftast så jag hittar andra bloggar) The Art Collectors' blogg. TAC, som det förkortas, är som det beskrivs "an experiment in art + community" och är framförallt baserad i NY och LA. Främsta poängen är som jag förstår det att hitta och stödja nya konstnärer. Personligen tycker jag inte att man kan få nog av den typen av kollektiv, särskilt i det här fallet när det innefattar både konstnärer, curators (finns det ett svensk ord för detta??), gallerister, samlare, entreprenörer etcetera. Det får en att inse att konstvärlden är ett enda stort nätverk av olika typer av människor med olika typer av jobb. Konst: inte lika begränsande som man kan tro alltså... Dvs man behöver inte bara gå till Moderna Museet för att kolla på intressanta verk.

Chaweng/Koh Samui

Orovackande mulet men har hunnit steka i kokosolja vid poolkanten. Annars: kort vespa, druckit Singha, kampat igenom en solnedgang (de ar forvanande langa), kopt saker jag inte behover men alskar att titta pa (saklart), atit thaimat och blir aldrig trott (aldrig!), sakerligen blivit rippad ett par ganger som Daniel sa men nojd anda, snorklat men inte mer an fem minuter eftersom jag ar radd for fiskar, manikyr/pedikyr/massage/ansiktmassage, suttit pa tacky barer och tyvarr druckit en bucket eller tva (vill dock pasta att detta hor till erfarenheten), blivit bundisar for en kvall med ett brittiskt par som vi aldrig kommer se igen, totalt glomt bort hur kallt det var i Sverige nar vi akte, borjar fundera pa om man kanske alltid borde bo har men har alltid aterfatt forstandet och inser att livet inte alltid kan vara en semester.

Thailand is tacky and wonderful

Iallafall Phuket. Bilder kommer!

Train of Hope

Bara några timmar kvar innan jag vi drar. Såhär innan resan började jag undra om jag nånsin stött på någon thailändsk samtida konst, och av en slump hittade jag en konstnär vid namn Therdkiat Wangwatcharakul. Nej det är sant, det är inget skämt, det ÄR ett namn. I vilket fall som helst så hänger några av hans tavlor på D Gallery i Phuket, som marknadsför asiatiska (främst vietnamesiska och thailändska) konstnärer som är "up and coming". Tyvärr kommer vi nog inte hinna dit och jag tror dessutom att Daniel har fått sin dos av konst för den här veckan. :)Några tavlor av Wangaetcetc:

Train of Hope, 2009

Have a Good Dream, 2001

Rhythm of Light and Shadow, 2008

On the Sidewalk, 2009

Få se om jag hinner blogga nåt i Thailand, så until next time... Peace!

Film Stills, part I

Få saker är lika inspirerande som snygga filmer. Här är två exempel, den ena skönt 70tals glammig i New York, den andra mörk, blå och destruktiv med obehagliga symboliska inslag. Temat som binder de två filmerna samman är nog ganska uppenbart...

American Gangster, 2007

Requiem for a Dream, 2000

Nu är det dags att packa vilket jag alltid sparar till sista minuten. Har dammat av min gamla backpackerryggsäck (som inte ens är min, utan tillhör någon stackare som förmodligen aldrig kommer få tillbaka den heller) och har kläder överallt. This sorry white ass is going to Thailand!

La Dolce Vita...

Massiv hets på Moderna Museet. Alla ville få en bit av Dali. Folk överallt och kids överallt som ett par av dem tjöt att tavlorna var läskiga (vilket iofs vissa av dem är). Jag kände inte direkt något inre lugn när jag gick runt och pliktskyldigt såg till att få en glimt av alla viktiga verk. Daniel var övertygad om att The Enigma of William Tell (1933) var en knock-off och diskuterade detta med en av museivakterna som i sin tur intygande att detta inte var fallet. Underhållande. Daniel tyckte i vilket fall som helst att det var sjukt hur en så värdefull tavla kunde vara så oskyddad. Men tydligen går det tysta larm om någon skulle komma och börja tafsa på konsten, vilket kan vara bra att tänka på ifall man nånsin får ett infall (och ja det har hänt mig en gång, men det var för att jag inte var helt säker på ifall konstellationen i fråga var konst eller bara en del av inredningen; dock blev jag snabbt informerad av en vaktkvinna med förvånande mörk basröst att det var "no touching" som gällde).

Sömnen (1937), eller som vi kallade den: "den trötta snubben". (Känner likheter med honom just nu). För övrigt föll jag för Francesco Vezzoli's verk, virrvarret av bilder och ramar och glitter. Intressant upplägg på utställningen och jag gillar idén om Dali som mångsysslare och hans medvetenhet om massmedia, med honom själv eller kanske han mustasch som varumärke. Annars är ju den permanenta samlingen med typ Donald Judd, Doris Salcedo och Barnett Newman alltid värd att besöka om man inte pallar med stressen.

Francesco Vezzoli, Untitled (La Dolce Vita Featuring René Magritte), 2008

3 x Heartbreak

James Frey - Bright Shiny Morning: vacker, deppig, beroendeframkallande!

Gael García Bernal i Mammut. Se den och lyssna på Cat Power - The Greatest

Bruce Nauman, One Hundred Live and Die, 1984

Imorn blir det Dalí Dalí med Francesco Vezzoli (och förövrigt en riktigt nice dag och kväll inplanerad), bättre sent än aldrig...

What I want to be doing all day....

Ilan Rubin, Elle Magazine 2006

Men nej, måste ta tag i annat, garanterat mycket tråkigare saker än att ligga i sängen och fixa naglarna. Helt enkelt dags att ta sig ut och face the cold! Ilan Rubin är för övrigt en fotograf jag följt i många år - hans portfolio innehåller allt från modefoto, skönhetsstilleben, kändisporträtt och inredning. Kommer dyka upp mer av detta!

Until next time,

Bed, bath but nothing beyond

De flesta i Sverige kan förmodligen hålla med om att idag är en dag då man vill ligga i sängen, eventuellt dra sig upp för att ta ett varmt bad men helst inget utöver det (eller så är det bara jag som är extremt slackig).

Alyssa Monks, Window 2009

Kylan förgör oss och isolerar oss! Tur att den inte varar för evigt.

Min vän Jens, vi kan även kalla honom min mentor men mer om detta senare, tipsade mig om konstnären Alyssa Monks, som målar stora porträtt i intima miljöer... badrum, sovrum och sådant... Vem som helst skulle nog med första anblicken tro att de är fotografier när de i själva verket är oljemålningar.

De är fantastiska, lugnande och inspirerande (iaf de exempel jag har här, vissa andra tavlor ustrålar lite av en hotfull atmosfär).

Nod 2009

The Morning After 2004

Still Life 2009

På hemsidan http://alyssamonks.com/index.asp kan man även zooma in vissa tavlor och se detaljer, och då blir det plötsligt tydligt hur en pensel ligger bakom verken och inte en kamera...

Everything is amazing but nobody believes it

Speaker for the dead, 2009

I can't believe you think that of me, 2007

Everything is amazing but nobody believes it, 2009

Det finns utställningar som man aldrig glömmer och en sådan var ”Flow” på Studio Museum Harlem, NY, som visades 08.http://www.studiomuseum.org/flow/

Jag kom och tänka på denna utställning eftersom jag så otroligt nördigt, men tacksamt såhär i efterhand, skrev ner en hel del konstnärer vars verk ställdes ut. En av de internationella afrikanska konstnärerna var Mustafa Maluka (ursprungligen från Kapstaden men bosatt i både Helsingfors och New York) som gjorde (och gör) enorma porträtt av unga personer i en popkonstliknande stil. Varje karaktär ska föreställa ett passfoto av en ”migrant” och varje titel refererar till låttexter (och bara det är ju helt fantastiskt).

Ovan, ett porträtt från själva utställningen, två nyare. mer här:

http://www.mustafamaluka.com/

Storytelling

När jag var liten brukade jag låna min mammas damtidningar och klippa ut alla fina och glansiga bilder och annonser jag kom över. Med dessa bilder komponerade jag säkert ett femtiotal collage som jag tapetserade mina sovrumsväggar med. Jag samlade också på parfymflaskor och min dröm var att ha ett gammeldags sminkbord där jag kunde ha dessa vackra saker som jag inte använde men som jag älskade att titta på. Kanske var det på samma sätt jag började intressera mig för konst. Konst är visserligen inte alltid vackert (och jag kommer inte ge mig på en djupare definition om vad konst är, inte än iaf), däremot berör det ofta på ett eller annat sätt. Det finns även en hel del konst som går en obemärkt förbi, särskilt nuförtiden när det känns som att allt kommer och går mycket snabbare. Vackra bilder finns överallt, bilder som upprör finns överallt. Det är svårare att välja vad som definierar ’nu’.

Hursomhelst, istället för att klippa och klistra som förr i tiden skapar jag en blogg om konst och annat som inspirerar: allt möjligt som jag vill tapetsera väggarna med.

Until next time,